Genomförande i Ghana (Dagbok)
2013-04-11 / 14:26:36 / Allmänt / 85 KOMMENTARERDag 4 (19/12-2012)
Idag gick vi upp kl 05:00 och plockades upp av Nataniel som skjutsade oss till busstationen. Vi tog farväl av Rebecca och Isabelle och begav oss mot Winneba. Där väntade vi på Mr.Solomon Baiden, från S.Y.T.O som åkte med oss till Asebu, som är en stad i Abura/Asebu/Kwamankese Distriktet, i den centrala regionen av Ghana. När vi närmade oss byn Asebu såg vi en märkbar skillnad på omgivningen. Det var en glesare befolkning, byggnationerna hade stannat av halvvägs och vi fick nu se en enorm fattigdom. Trots att vi förberett oss på tanken i snart ett år så kom det som en chock. Barnhemmet ”Childrens Home Of Hope” och huset vi skulle bo i ägdes av Elvis Morris Donkho, grundaren av (AYD - Alliance for Youth Development). Där fanns även ca tio andra volontärer. I den blå byggnaden, i barnhemmet, bodde det 27 st föräldralösa små barn, varav fem stycken led av Hiv. Tack vare Elvis och volontärerna hade barnen en varsin säng och fick mat 3ggr/dag. Barnen med Hiv fick även bromsmedicin dagligen och de gick i skolan som ägdes av samma organisation. Det första vi märkte när vi kom till barnhemmet, som AYD förövrigt hade fått av staten sedan 1 år tillbaka, var att det fanns mycket kvar och göra och vi bestämde oss för att hjälpa barnen att organisera sitt hem så vi byggde en skohylla, eftersom att det låg skor överallt och gjorde det väldigt stökigt. Vi gjorde det med tanke på att ett rent och organiserat hem alltid är en trygghet för små barn.
En vanlig dag på barnhemmet.
Bild 4: Helin Akgül och de Hiv-sjuka syskonen Prince och Jeff, samt Joseph.
Genomförande i Ghana (Dagbok)
2013-04-09 / 09:20:59 / Allmänt / 0 KOMMENTARERDag 3 (18/12-2012)
Idag vaknade vi extremt exalterade. För idag skulle vi till marknaden och shoppa. Vi skulle även åka runt på en mini ”sight-seeing” och sedan besöka S.Y.T.O för andra gången. Klimatet var fuktigt och otroligt varmt och med en befolkning på ca 5 miljoner invånare var det nästintill omöjligt att ta sig fram i trafiken. Från bilen fick vi se en enorm lekpark/stadspark för allmänheten, presidentens hus (John Mahama), hyllningar av människor som lett Ghana till självständighet, Independence Square, den första presidentens museum, sport stadium och trashy bags. ”Trashy Bags” ägdes av Stuart Gold en brittisk man som startade företaget år 2007 med en bakgrundstanke på att afrikanerna själva bör lita på sin förmåga att producera produkter som omvärlden kan ta del av. Vi fick besöka deras arbetsplats och fick se produktionen gå från en plastpåse till en användbar väska. Syftet med företaget var att på ett miljövänligt sett återvinna plastpåsar och producera nya snygga väskor och accessoarer. Huvudstaden kryllade av människor som försökte få ihop pengar till vardagen genom att sälja allt möjligt på gatorna med sakerna på huvudet. Ghananerna var väldigt fascinerade av oss och ville gärna att vi fotade dem. Vi avslutade vår lilla trip med att gå till marknaden för att köpa skinnväskor. Helin fick den snyggaste och resten blev lite sura men tillslut var vi alla nöjda. Vi smakade även kokosvatten som inte var så gott. Strax innan vi återvände till hotellet så mötte vi en kille på 18 år som vi intervjuade och lilla Emanuel som fick ett par converse av Isabelle. Vi skrattade oss till sömns och väntade på morgondagen då vi skulle bege oss mot barnhemmet i byn Asebu.
Ghanas nuvarande president John Mahama.
Ghanas första president Dr Kwame Nkrumahs grav. På den första bilden ser man en byggnad som föreställer ett träd utan krona. Den symboliserar att Dr Kwame Nkrumah inte hann göra allt han ville för Ghana under sin livstid.På bilden till höger pekar Dr Kwame framåt, och detta symboliserar landets ideologi; att aldrig fokusera på ett högerpolitiskt eller vänsterstyrt land, utan att alltid blicka framåt.
Trashy Bags med Isabelle & Rebecca
Independance Square
Trashy Bags
11 åriga Emmanuel med sina nya skor
