Genomförande i Ghana (Dagbok)

  2013-04-11 / 14:26:36 / Allmänt / 83 kommentarer

Dag 4 (19/12-2012)

Idag gick vi upp kl 05:00 och plockades upp av Nataniel som skjutsade oss till busstationen. Vi tog farväl av Rebecca och Isabelle och begav oss mot Winneba. Där väntade vi på Mr.Solomon Baiden, från S.Y.T.O som åkte med oss till Asebu, som är en stad i Abura/Asebu/Kwamankese Distriktet, i den centrala regionen av Ghana. När vi närmade oss byn Asebu såg vi en märkbar skillnad på omgivningen. Det var en glesare befolkning, byggnationerna hade stannat av halvvägs och vi fick nu se en enorm fattigdom. Trots att vi förberett oss på tanken i snart ett år så kom det som en chock. Barnhemmet ”Childrens Home Of Hope” och huset vi skulle bo i ägdes av Elvis Morris Donkho, grundaren av (AYD - Alliance for Youth Development). Där fanns även ca tio andra volontärer. I den blå byggnaden, i barnhemmet, bodde det 27 st föräldralösa små barn, varav fem stycken led av Hiv. Tack vare Elvis och volontärerna hade barnen en varsin säng och fick mat 3ggr/dag. Barnen med Hiv fick även bromsmedicin dagligen och de gick i skolan som ägdes av samma organisation. Det första vi märkte när vi kom till barnhemmet, som AYD förövrigt hade fått av staten sedan 1 år tillbaka, var att det fanns mycket kvar och göra och vi bestämde oss för att hjälpa barnen att organisera sitt hem så vi byggde en skohylla, eftersom att det låg skor överallt och gjorde det väldigt stökigt. Vi gjorde det med tanke på att ett rent och organiserat hem alltid är en trygghet för små barn.

En vanlig dag på barnhemmet.
Bild 4: Helin Akgül och de Hiv-sjuka syskonen Prince och Jeff, samt Joseph.



Genomförande i Ghana (Dagbok)

  2013-04-09 / 09:20:59 / Allmänt / 0 kommentarer

Dag 3 (18/12-2012)

Idag vaknade vi extremt exalterade. För idag skulle vi till marknaden och shoppa. Vi skulle även åka runt på en mini ”sight-seeing” och sedan besöka S.Y.T.O för andra gången. Klimatet var fuktigt och otroligt varmt och med en befolkning på ca 5 miljoner invånare var det nästintill omöjligt att ta sig fram i trafiken. Från bilen fick vi se en enorm lekpark/stadspark för allmänheten, presidentens hus (John Mahama), hyllningar av människor som lett Ghana till självständighet, Independence Square, den första presidentens museum, sport stadium och trashy bags. ”Trashy Bags” ägdes av Stuart Gold en brittisk man som startade företaget år 2007 med en bakgrundstanke på att afrikanerna själva bör lita på sin förmåga att producera produkter som omvärlden kan ta del av. Vi fick besöka deras arbetsplats och fick se produktionen gå från en plastpåse till en användbar väska. Syftet med företaget var att på ett miljövänligt sett återvinna plastpåsar och producera nya snygga väskor och accessoarer. Huvudstaden kryllade av människor som försökte få ihop pengar till vardagen genom att sälja allt möjligt på gatorna med sakerna på huvudet. Ghananerna var väldigt fascinerade av oss och ville gärna att vi fotade dem. Vi avslutade vår lilla trip med att gå till marknaden för att köpa skinnväskor. Helin fick den snyggaste och resten blev lite sura men tillslut var vi alla nöjda. Vi smakade även kokosvatten som inte var så gott. Strax innan vi återvände till hotellet så mötte vi en kille på 18 år som vi intervjuade och lilla Emanuel som fick ett par converse av Isabelle. Vi skrattade oss till sömns och väntade på morgondagen då vi skulle bege oss mot barnhemmet i byn Asebu. 

Ghanas nuvarande president John Mahama.

Ghanas första president Dr Kwame Nkrumahs grav. På den första bilden ser man en byggnad som föreställer ett träd utan krona. Den symboliserar att Dr Kwame Nkrumah inte hann göra allt han ville för Ghana under sin livstid.På bilden till höger pekar Dr Kwame framåt, och detta symboliserar landets ideologi; att aldrig fokusera på ett högerpolitiskt eller vänsterstyrt land, utan att alltid blicka framåt. 

Trashy Bags med Isabelle & Rebecca

Independance Square

Trashy Bags


11 åriga Emmanuel med sina nya skor



Föreläsning #1

  2013-03-14 / 11:51:00 / Allmänt / 0 kommentarer
Då var vår första föreläsning på Engelska Skolan här i Örebro avklarad. Det var ungefär 120 årskurs 8 elever vi föreläste för. Det tog ca 50 minuter och vi visade mycket bilder från resan, berättade om HIV, svarade på våra frågeställningar som vi kommer att skriva här med sen & avslutade vi det hela med vår video. Det gick väl helt okej..haha väldigt nervöst. Nästa gång är nästa vecka på onsdag; då för ca 250 personer....hjälp


VIDEO

  2013-03-10 / 21:31:50 / Allmänt / 0 kommentarer


Genomförande i Ghana

  2013-03-10 / 21:14:38 / Allmänt / 0 kommentarer

Dag 2 (17/12-2012)

Vi vaknade alldeles utmattade på morgonen av tjejernas alarm då vi helt hade glömt bort att sätta vårat. Vi bodde alla fyra i ett rum som hade tre stycken våningssängar, toa, dusch och balkong. Frukosten serverades på morgonen och bestod av ägg, korv, melon, bröd och kaffe. När vi var klara kom Nataniel och hämtade upp oss med minibussen som tog oss till stranden i Accra. Vi bytte om och gjorde oss redo för havet och på andra sidan dörren möttes vi av en helt fantastisk syn. Havet var klar blått och människorna gav oss ett snällt och trevligt bemötande. Vi åt en underbar lunch och drack gott. Och vi fick även se och pröva på att dansa dans stilen ”Azonto”.



Genomförande i Ghana

  2013-03-10 / 21:13:41 / Allmänt / 0 kommentarer
Nu kommer vi att publicera vad vi gjorde i Ghana, dag för dag.

Dag 1 (16/12-2012)

Vi landade i Ghana på kvällen. Planet var försenat på grund utav en rysk kvinna som bråkade med flygvärdinnorna. Värmen och den kvava luften var som en smäll i ansiktet när vi gick ut från planet. Vi blev välkomnade av julpynt och resan första komplikation kom redan nu; vi fick inte våra bagage. Ghananerna blev irriterade för att vi fick hjälp först, men som tur var så fanns det två svenskar pensionärer som hjälpte oss att rapportera att bagaget var försvunnet. S.Y.T.Os (Student & Youth Travel Organisation- organisationen i Ghana) anställda vid namn Nataniel mötte upp oss och tog oss till ”Pink Hostel”. Där träffade vi Rebecca och Isabelle som hade landat samma dag, de var från Stockholm och även de skulle jobba som volontärer i Ghana. Rebecca hade inte heller fått sitt bagage så alla vi fick låna Isabelles saker. Vi var trötta och jobbiga men till slut så somnade vi och nästa dag….

Mr. Kingsley Abrokwa på våra utbildningsdagar. Här hade han en föreläsning om Ghana och vi träffade även en läkare som berättade för oss om hur vi skulle skydda oss mot sjukdomar i landet. Vi diskuterade även HIV-frågan och började besvara vår frågeställning.



Barnen på Childrens Home of Hope i Asebu

  2013-03-10 / 21:10:26 / Allmänt / 0 kommentarer


EN SYMBOL FÖR HOPP TILL ALLA BARN

  2013-03-05 / 12:51:21 / Allmänt / 0 kommentarer
I dagens Nerikes Allehanda kan ni hitta en artikel om oss då det har kommit en nyhet om det andra fallet där en HIV-smittad har blivit frisk förklarad. Detta inträffade i Atlanta i USA. Heeeeelt fantastiskt och vi hoppas på att det här är en början på något stort!
 
 


Hejsan

  2013-02-06 / 18:34:35 / Allmänt / 0 kommentarer
Hej allihoppa!
Hoppas ni mår bra. Vi mår toppen och är i full gång med och skriva ihop vår fantastiska resa/arbete i Ghana. Tyvärr lägger vi inte upp nått här ännu eftersom att allt ska presenteras på Engelska Skolan och vi vill att de blir de första som får ta del av det. Efter det kommer hela rapporten samt alla bilder dyka upp här så kika in nån gång i Mars. För er som har oss på Facebook, så skriver vi det där. Det är mycket och skriva så ha tålamod!
Här kommer två bilder i allafall!
Medaase (Tack på Twi hehe)
 
Kofi & Helin
Max on top of the World & Emelie


Prince

  2013-01-04 / 02:40:58 / Allmänt / 0 kommentarer
Måste skriva av mig lite blev för mycket känslor när jag tittade igenom bilderna från Ghana. Måste berätta om lilla 12 åriga Prince. Prince var en utav barnen på Childrens home of Hope som jag och Emelie jobbade på i december. Hans utstrålning och fina ögon var något man snabbt lade märke till. Prince gick upp varje morgon bäddade sin säng finare än vad jag gör, väckte sin lillebror för att ta honom till toaletten, hjälpte honom att borsta tänderna med tandborstar de hade fått från andra volontärer, vilket de flesta barnen struntade i. Han hjälpte husmamman med tvätten, vek de och bar de till de andra barnen. Vad vi annars lade märke till var att Prince ALLTID höll sig nära sin lillebror Jeff. Skyddade honom och lät ingen göra honom illa. Det visste de andra barnen och de vågade oftast inte vara taskiga mott Jeff för att de visste att Prince skulle lägga sig i. Prince var aldrig otrevlig men såg alltid så olycklig ut, även om han log var hans ögon alltid så sorgsna. En dag kom vi till barnhemmet och jag såg hur Christopher grät och höll händerna på huvudet. Vi sprang fram och frågade vad som hade hänt och han sa att Prince hade slagit hans huvud mot sängkanten. Vi chockades av Prince aggressiva beteende och ville prata med honom. Men han hade sprungit bort så vi gick tillbaka hem, hämtade ombyte och bestämde oss för att sova på barnhemmet över natten eftersom att barnen bråkade. När vi kom tillbaka satt Prince på sängen och de andra barnen spelade spel på golvet. Jag satte mig bredvid Prince och frågade honom varför han hade gjort så. Jag fick inte mycket till svar utan upptäckte att Prince grät. Jag tog upp honom och gick ut med honom och den lilla killen bara grät i min famn. Jag kände mig så värdelös och försökte verkligen få ur honom varför han grät. Tillslut berättade han att de andra killarna hade bråkat med Jeff över en leksaksbil och Prince hade försökt ta tillbaka den. När husmamman hade upptäckt att killarna bråkade hade hon tagit fram en smal pinne som hon slog endel barn med och slagit Prince på händerna. Jag bad om att få kolla på hans händer men Prince vägrade visa mig. Jag satt ute med honom ett tag och gav honom råd om att försöka prata med Christopher nästa gång, ta ut honom och be honom sluta vara taskig istället för slåss. I slutändan handlade det om att han försvarade sin 9 åriga bror och jag såg till att han bad om ursäkt. Sista kvällen satte jag på Prince mina röda converse och de passade perfekt, medans de andra barnen hoppade av lycka och tackade för sina presenter kollade Prince mig rakt in i ögonen och sa God bless you. Då rann tårarna...När vi samma kväll skulle bege oss mott flygplatsen upptäckte vi att Prince stod bakom en säng och grät hysteriskt, jag kände mig som en så otroligt dålig människa som orsakade att det här barnet grät för att vi skulle åka. Jag höll om honom, sa att vi en dag skulle ses igen, uppmuntra honom till att fortsätta stötta sin bror som egentligen är en förälders jobb och önska honom all lycka i världen. 
Det som är det hemska med det här är att Prince och Jeff är två små änglar som lider av HIV. Båda två föddes med det och de kommer leva med det resten av sin liv. Jeff som är 9 har tyvärr ett sämre tillstånd då viruset har slagit upp mot hjärnan och han tror att han är 2 år gammal. Varje dag var en utmaning för oss men det var så skönt att se att tackvare volontärer och hjälp från omvärlden hade de här barnen och 3 till på barnhemmet tillgång till bromsmedicin. 
Underbara små barn en dag ses vi igen.♥ 


Ghana 2012

  2013-01-01 / 19:31:56 / Allmänt / 0 kommentarer
Tillbaka från Ghana i kalla Sverige nu. Vi lägger upp här och berättar om vår resa dagarna framöver. Det finns så otroligt mycket att berätta och det är omöjligt att sammanfatta det kort så det blir många inlägg :).
Börjar med att berätta att vi landade i Ghana på kvällen den 16/12 efter att ha mellan landat i Istanbul i 10 timmar. Planet var nästan 1 timme försenat pga en rysk kvinna som bråkade med flygvärdinnorna. Värmen och den kvava luften kom som en smäll i ansiktet och vi blev välkomnade av julpynt på den lilla flygplatsen i Accra. Tyvärr hade resans första komplikation redan kommit och vi fick inte våra baggage. Som tur var fick vi hjälp av 2 svenska pensionärer som hjälpte oss att rapportera att vårt baggage var försvunnet. SYTOs (organisationen i Ghana) anställda vid namn Nataniel mötte upp oss och tog oss till ''Pink Hostel''. Där träffade vi Rebecka och Isabelle från Stockholm. Rebecka hade inte heller fått sitt baggage så vi alla fick låna Isabelles saker och ta en malaria tablett av henne, vi somnade så småningom och nästa dag....
På flygplatsen i Istanbul


Malaria

  2012-12-12 / 10:15:08 / Allmänt / 0 kommentarer
Vårt arbete handlar inte om malaria men nu är det så att även den sjukdomen är väldigt vanlig i Ghana. Landet är inte med i topp 10 men det finns alltid en risk. Malaria orsakas av parasiter som överförs till människa genom en tropisk mygga. Parasiterna utvecklas i människans blod och förstör de röda blodkropparna. Tyvärr finns det inget vaccin mot malaria utan man får skydda sig så gott man kan samtidigt som man tar någon form av malariaprofylax. Av vår läkare på Capio Läkargruppen fick vi två alternativ, det ena var Lariam* och det andra Malarone*: 
 
*Lariam tar man 1 gång i veckan och även 4 veckor efter hemkomst (beroende på hur länge man är borta). 
Det kostade ca 280kr/förpackning.

*Malarone var betydligt dyrare och det skulle man ta 1 gång om dagen och malarone var inte lika effektivt i de flesta fall. 
 
Lariam var både billigare och mer effektiv MEN det finns fler biverkningar i och med intaget av lariam, vilket en del människor inte klarar av, så därför var vi tvugna att testa. I början av oktober började vi ta tabletterna för att se om vi klarade av det och det gick bra för oss båda (ja vi var säkra på att vi skulle komma iväg redan då hehe). 
 
Biverkningar:
Haha vår läkare sa att vi inte skulle söka på nätet för att det står mycket ''strunt'' och mycket skrämmande som inte behöver stämma alls så vi skippar och skriva upp de sällsynta biverkningar för de är ganska hemska. Hursomhelst här är de vanliga biverkningarna: yrsel, huvudvärk, sömnighet, sömnstörningar, mardrömmar, balansrubbningar, illamående, kräkningar, diarré och buksmärtor. Vi fick faktiskt mardrömmar och var ganska yra men det var inte så farligt, så det kör vi på!
Man kan dock få malaria trots att alla försiktighetsåtgärder vidtagits. Vid vissa typer av malariainfektion tar det lång tid innan symtom uppträder, och sjukdomen bryter ut först efter flera dagar eller veckor efter att kommit hem från utlandsvistelsen, vilket innebär att vi kommer ta en del blodprov när vi är tillbaka!

 

Nyttiga tips - myggor

10 tips för hur du ska bli omtyckt av mygg:

· Var bara social med honmyggor – endast honmyggan sticker. När hon tömmer dig på blod sprutar hon samtidigt in giftigt saliv i såret som gör att blodet inte stelnar. Det är myggans saliv som ger dig en allergisk reaktion som resulterar i att det kliar. Det proteinrika blodet ska hon sedan ge sina små elaka myggbarn

· Bär mörka kläder, gärna blått eller svart – myggen ser mörka färger som en landningsbana med tydliga landningsljus och hittar dig lätt.

· Använd extremt mycket parfym – mygg gillar starka dofter.

·Tvätta dig sällan – mygg gillar även äckliga dofter som kraftig svettdoft.

· Drick mycket alkohol, det positiva är att du inte märker av sticken – kroppen producerar mer koldioxid med hjälp av alkohol och mygg attraheras av koldioxid. En del människor utsöndrar mer koldioxid än andra och det förklarar varför mygg älskar vissa personer. Personer som lider av övervikt producerar oftast mer koldioxid.

· Försök att ha så lite kläder på dig som möjligt, särskilt vid handleder och vrister där huden är som tunnast. Mygg spanar ofta in de ”lätta” områdena först.

· Rör dig extra mycket så blir kroppen riktig varm – mygg dras till värme.

· Undvik luftkonditionerade rum och myggnät – mygg gillar varken kyla och myggnät.

· Sitt gärna bredvid vattendrag eller i närheten av vattenfyllda föremål, gärna gamla gummidäck – mygg lägger gärna sina ägg på sådana platser.

· Var utomhus när det börjar skymma – de vanliga stickmyggorna är som mest aktiva då, däremot våtmarksmyggorna är aktiva stora delar av dygnet så även på dagen.

· Om du följer dessa råd får myggorna svårt att motstå dig, annars gör du bara helt tvärtom! 

 

Skämtosido det gäller och vara försiktig!

 

Områden i världen där malaria är vanligt

 

Under tiden vi skrev det här inlägget fick vi ett telefonsamtal från Goodtravel. Våra pass har tydligen fastnat hos ambassaden i Köpenhamn men organisationen ska buda och betala ytterligare kostnader och försöka få hit de imorgon. Ja vi har inte en krona kvar och utan passen och visumet kommer vi ju ingenstans. Lite panik nu men vi hoppas de är här imorgon! Vi åker ju till Stockholm på fredag...Vad tråkigt inlägg det blev nu. Hoppas på gladare inlägg framöver. HÅLL TUMMARNA!



Inspiration

  2012-12-07 / 12:58:06 / Allmänt / 0 kommentarer
 


Nytt boende och ny destination ''Children's home of hope''

  2012-12-06 / 10:37:00 / Allmänt / 0 kommentarer
Igår fick vi reda på att vi får byta projekt om vi ville. Vi fick ett erbjudande om att åka till The Children’s Home of Hope i centrala Ghana, Cape Coast (vid Atlantkusten) som är ett barnhem där det bor HIV/AIDS sjuka barn, samt barn som har förlorat sina föräldrar i den här tragiska epidemin. Barnhemmet sitter i en kritisk situation då det är det enda barnhemmet i distriktet. Staten har varit hårda och lagt press på barnhemmet och vill nu ha tillbaka byggnaden som barnhemmet har hyrt. Utan volontärers hjälp och finanshjälp från omvärlden kommer dessa barn att hamna på gatorna eller hos fosterfamiljer som i själva verket inte har någon möjlighet att försörja de. Det nya projektet handlar om att bygga och rusta upp ett nytt barnhem. 

När organisationen skickade oss den här informationen var det ingen tvekan om att byta. Det är projektet var betydligt mer inriktat på vårt arbete, en chans att hjälpa HIV/AIDS sjuka samt undervisa och stötta barnen i deras vardag. Trots att Cape Coast ligger i södra Ghana som är den resursrika delen så lever det många håll otroligt fattiga människor och i staden barnhemmet ligger i, staden Asebu lever många på $1/dag.

Det var hjärteskärande att läsa den här informationen och det känns overkligt att om några dagar ska vi bo bland dessa människor. Bland oskyldiga barn som tvingas leva med den här sjukdomen. Tankarna slår oss att varför? Varför måste de behöva leva så här när omvärlden gråter för en iPhone. Det går inte ihop. Världen är orättvis och blabla, nej om varje individ gjorde något litet skulle det se annorlunda ut. En godgärning behöver inte vara att åka dit och riskera att själv bli sjuk. Utan att stötta organisationer och volontärer som vill göra skillnad. 10 kr försörjer en person en hel dag där. När vi har sökt runt på stipendier och fått tusentals nej säger de att deras krav är att det måste vara ett pågående projekt, men man måste ju börja någonstans och man behöver ju hjälp för att dra igång något som förhoppningsvis kan bli ''ett pågående projekt''. Patetiskt när de har en fond på flera miljoner kronor och vi ber om 1000 kr. Hursomhelst så hoppas vi att de pengarna åtminstone går till större organisationer och inte bara ligger kvar där. Vad väntar man på egentligen? Vi kikade lite på nätet och hittade en blogg där andra volontärer hade varit på samma ställe och även lite youtube-klipp. Länkar de här!

Kort sagt byter vi nu familj och ska inte på hos familjen vi skrev om tidigare! 

http://www.thegofund.org/donate.html Här kan ni donera en slant till barnhememt om det ligger i ert intresse. Ni får veta mer när vi är tillbaka från resan, vi länkar det här då också (ni behöver inte kopiera länken utan det går att klicka på den).
 
 
 
 
 
 


Internationella aidsdagen!

  2012-12-01 / 19:52:00 / Allmänt / 0 kommentarer

Varje år den 1 december uppmärksammas hiv och aids. Då visar världen sitt stöd för alla som har drabbats.

 

30 år av sjukdom, fördomar och sorg men även av utveckling, upplysning och framtidshopp. I Sverige lever idag 5000 personer med hiv. I hela världen är det över 30 miljoner. Det är fortfarande vanligt att man diskrimineras för att man har blivit smittad. Många får inte tag i, eller har inte råd med, de mediciner som kan bromsa sjukdomen.

 

Temat för Internationella Aidsdagen är att: 

  • inga fler ska smittas av hiv
  • att ingen ska diskrimineras på grund av hiv eller aids
  • att ingen ska dö av aids

Idag ordnas det föreläsningar, konserter, filmvisningar, fackeltåg och mycket annat i hela Sverige, från Luleå i norr till Malmö i söder. Så ge en tanke till alla drabbade idag och glöm inte att skydda och testa er!